Mot ljusare tider...

Nu är jul och nyår och trettondagen med över för denna gången och idag har jag börjat plocka bort julen och dammsugit och torkat golv. Tomtarna åker väck, och lite annat som hör julen till. Men granen och stjärnor och ljusen i fönstren får stå kvar till helgen. Så det inte blir så tomt, men också för att mannen brukar såga ner granen i bitar och det gör han nog inte före helgen.
 
 
Trädgårdsföreningen i Göteborg -16
 
På tal om mannen så hände en grej igår som gjorde mej mycket förvånad. Han hade skrivit en lapp om att han skulle komma hem lite senare efter jobbet ???  Toppenbra att veta. Men för de som inte känner min man så är han en av få som vägrar använda mobil så det är inte det lättaste att få tag på honom på jobbet eller efter. Många gånger har jag varit orolig, och speciellt om det varit dåligt väglag. Och jag har tjatat, och tjatat om att han antingen kan ringa från jobbet, eller skriva en lapp och lägga här hemma så jag vet. Men tror ni att han gjort det ? Jo, ringt någon enstaka gång. Men lappar..Nej..inte förrän igår alltså. Det var det som gjorde mej förvånad..Tror ni att snart 34 års tjat äntligen har fått mannen att förstå..ha ha ! Ja, man kan ju undra. Undrens tid är inte förbi än.
 
 
Det nya året firade vi med Lotta och de andra gästerna på Bingolotto. De senaste åren har vi firat hemma hos våra bästa vänner och vi var bjudna dit denna gången med. Men eftersom det är Kenzie´s första nyår så kände jag att det nog var tryggare att vara hemma för där de bor så smäller det långt innan tolv. Har varit lite så här med, men de senaste åren har det varit väldigt lugnt och så även denna nyår...skönt för alla djuren !!!
Kenzie skällde lite då och då när det small, men tog det ganska lugnt förövrigt. Vi försökte med vara lugna, precis som det var helt naturligt att det smäller.
 
 
Finaste killen <3 <3 <3
 
Vår Kenzie han växer säger de som inte sett honom på ett tag. Han blir 10 månader i morgon och han har lugnat sig en hel del sedan han var yngre. Då var han sjövild och jag tänkte många gånger vad har jag gett mej in på. Han är ju envis och då gäller det att inte ge sig när man sagt något. Som det här med att dra i kopplet och det jobbar jag med att få bort och ibland går det kanon och så ibland så får man stanna så han fattar och gå runt om mej.
 
Han är en liten ögontjänare med har jag märkt för när vi börjar närma oss hemmet så vill han gå så närma mej så att man nästan håller på att trilla över honom. Då går han perfekt och tittar mycket på mej och vill så klart ha godis..Det är mysigt att få vara hemma med honom just nu och ha ännu mer tid. Men ändå är det saker som man ändå inte hunnit..Skulle lagt ut spår som han fått träna på mer. Nu går vi bara och väntar på att fortsättningskursen ska börja.
 
 
Jag börjar också längta till att komma hemifrån några timmar om dagen med en ny arbetsträningsplats. Det var skönt innan jul men nu börjar det ändå bli lite tradigt.
 
Jag har ju som vanligt gått upp efter julen men även innan för det känner jag på mina byxor som sitter lite hårdare runt midjan. Så jag har börjat att försöka röra på mej lite mer nu när jag är ledig. När jag jobbade så hade jag rört mej så mycket på jobbet så det blev inte mycket ork över mer än en promenad och lite träning med Kenzie. Sen har min värk ökat lite mer både i nacke, axlar och händerna som jag inte haft problem med innan. Och då drar man sig ofta för att röra på sig även om jag vet att det hjälper till att lindra värken.
 
 
 Men strax innan nyår kom en kär vän som jag har varit och vandrat med i Spanien, Lena, med en utmaning. Vi har tidigare kört med 100 pass till jul och då var jag med i. Nu är utmaningen att göra 40 pass från 1/1 till 30/5 på minst 15.000 steg per pass och denna gång får man inte räkna med vardagsstegen. Det blir lite att bita i och jag antog utmaningen sen får jag se om jag fixar alla pass. Men som någon sa att om man inte fixar 40 pass, så är ju ändå varje pass i sig en seger och det håller jag med om.
 
 
Långsjön, Össjö
 
 Man kan gympa, jogga, köra crosstrainer, promenera eller stavgång m.m men det måste vara ett sammanhållande pass för att räknas. Endast korta byten av kläder vid annan aktivitet m.m gäller.
 
 
Nu är hon på hugget..Ha ha ! Glad segergest efter gårdagens vandring
 
När jag hade arb.trän. på loppisen så hände det ofta att jag tog långpromenader vid havet. Och jag har gjort det med i somras men sedan har det mest blivit någon km. Man får promenera mycket länge för att få ihop 15.000 steg. Ungefär 2 timmar och stavgång ungefär 90 min för där använder du ju armarna också, så man tjänar in lite tid på just stavgång. Så jag har kört stavar 3 gånger och 2 långpromenader och den senaste tog jag igår och den tog jag mestadels i skogen. Räcker ju med 2 pass per vecka men kan vara bra att ligga något pass före i fall man blir sjuk. Mannen har varit förkyld och jag har kännt lite smått i halsen och slemmig i luftrören som jag brukar bli vid förkylning men inget värre än. Vi har inte vågat hälsa på de små barnbarnen nu efter jul för att inte smitta. Så jag längtar mycket efter dem...Kände mej piggare igår men idag var halsontet tillbaka och känner mej precis som det är något mer som håller på att bryta ut. Eller så är det bara sviter från igår...
 
För igår så gick jag ca 5 km upp nästan vid min hemby, Lönnhässle; och in i skogen där och så vidare ner mot Össjö där jag bor nu. Det var så härligt att vandra igen, och solen var framme. Men några km från hemmet så högg det till i mitt högra knä, och det gjorde så förbaskat ont flera gånger. Men efter lite böjningar på benet och saktare gång på gräset i mitten så började det släppa..Tack och lov !!! så jag kunde ta mej hem igen. Det blev lite över 12 km och 141 min och det blev 15.300 steg..lite futtigt kände jag efter så lång runda men så är det tyvärr. Blev förhoppningsvis lite fler kalorier brända efter den rundan. Ska bli skärpning av kaloriintaget med så småningom. Nu är iaf alla kakor i burkarna uppätna av oss och sonens hemmagjorda godis med. Förra julen gjorde jag med godis och vi hade läääänge kvar så denna gången fick mitt godisfixande vara.
 
Nu längtar jag bara efter att det ska bli ljusare ute och lite mer sol förstås för den har inte varit framme så mycket här i Skåne.
 
Ha det bäst !!! Kram Annika

Mysig jul !!!

Det mysigaste med julen är att få fira den med sin närmsta familj. Och det blev en riktig mysig jul även i år. Julafton firade vi här med mamma och pappa, och våra äldsta barn med sällskap. Och våra två nyaste barnbarn Signe och Allan. Och på juldagen kom vår yngsta dotter med sin man och deras lilla Noel. Vår yngsta son åkte till sin flickvän på Ven och firade resten av julen där. Annandagen var vi själva och det är skönt det med och rester hade vi över så jag slapp stå vid spisen. Synd bara att vi inte fick en vit jul. Helgen innan var det jättefint med snö och frost på träden. Så på söndagen var jag ute med min systemkamera och vår hund.
 
 
När vi var på väg hem så gick solen ner..
 
 
 Min sötnos <3
 
 
Annars så är jag inte så glad för julen längre, iaf inte det som är runtomkring. Allt ska helst vara klart innan man ens funderat på det. I affärer är det rena hysterin långt innan jul. Allt kommer tidigare, och tidigare. Man tappar ju all lust för julen när den väl är där. Julen bara stressar mej även om min "måste" lista blir mindre från år till år.
Varje år innan jul så får jag svårt att sova, panik och gråtattacker, ångest om det så bara är en grej kvar. Så när jag går upp på toan på natten så kan jag börja tänka på vad jag har kvar att göra och då är det stört omöjligt att sova. Detta har blivit så sedan jag blev utbränd. Men i år har jag iaf varit ledig och hunnit med mina "måsten" i god tid och känt mej mindre stressad men svårt att sova. Julgodis skippade jag helt i år. Det fixade sonen mycket bra i stället.
 
 
Mums :)
 
Och det gick att fira jul utan mandelmusslor som är en tradition att baka här. Men det skippade jag också, i stället blev det pepparkaksbak och det var kul. Har sett några som bakat Finska Lapphunds pepparkakor och jag var sugen på det. Men tyckte formarna var lite dyra och så skulle man skicka efter dem. Så jag försökte forma till själv, av en stor pepparkaks-gubbe och ett stort hjärta. Den lilla lapphunden blev mest lik. Men som sagt ,det mysigaste är ju själva juldagarna med familjen.
 
 
 
 
 
 
 
Nu är det ju inte många dagar till det blir nytt år och jag längtar jätte mycket till att det blir ljusare ute. Hatar detta gråväder när det är mörkt stort sett hela dagen. Har varit en lugn "Måbra-dag" idag. Har tvättat en maskin tvätt, sen var jag ute med Kenzie en runda så han fick rasta av sig. Efter det tog jag en egen PW och det är ett tag sedan som jag hade tid och ork över, efter de dagliga promenaderna med Kenzie. Men det var så skönt det med. Sonen fixade middagen idag så jag gick upp och vilade och läste slut på "under Vintergatans alla Stjärnor" och den var mycket bra och mycket jag kände igen mej med. Inte just den långa vandringen men mycket runtomkring Emma som också blivit utbränd.

 
 
 
Min Pälskling som älskar att klättra upp på stenar, stubbar m.m det är lattjo lajbans..ha ha ! men vi passar på att träna lite också när vi är ute och går. Som inkallning, stanna, stanna kvar, sitt kvar och det ska han göra trots att jag drar i kopplet och det gick jättebra allt idag...
 
Vill önska er ett Gott Nytt År !!! Kram Annika

Lång Time Out !

Nu är jag tillbaks igen efter en lång paus och just nu är jag lite ledig i väntan på något nytt. Jag har varit och arbetstränat på en Kyrkogård i Ängelholm och där har jag trivts jättebra. Både med kollegorna där och de andra som jobbar på en större kyrkogård och som vi träffade varje frukost. Har trivts jättebra med att jobba ute och det är ju väldigt lugnt och rofyllt på en kyrkogård. Men jag har ju fått jobba i min egen takt, så jag har haft det lugnare än mina kollegor. Men jag har tyvärr fått lite mer värk av detta jobbet, men det positiva överväger trots allt. Kom fram till att 3 timmar dag var lagom. Jobbade 4 tim. i början men var totalt slut efteråt och orkade inte mycket hemma. Jobbade fram till 30 November och nu är det lågsäsong så det fanns tyvärr inte mer jobb till mej, eller de säsongsanställda. Och när det är säsong igen så har det gått för långt avbrott för mej så därför får det bli något annat.
 
 
När man sitter på bussen hem från jobbet så har man tid att titta på molnen. Det här ser ju ut som ett hjärta på sneden.
 
 
Fina kyrkogården jag arbetstränade på
 
 
Så sant..
 
I somras hade jag tre veckor ledigt och då var jag bl.a annat ute och vandrade längs havet och det var som vanligt helt underbart. Åkte till stan med vår hund Kenzie så han fick testa att åka buss ett par gånger, och gå i stan. En dag åkte vi till vackra Helsingborg och jag har bott där i 9 år så jag längtar dit ibland, men skönt ändå att komma hem till lugnet här i byn. Kenzie provade på att åka tåg med och det gick jättebra..Duktig kille !!! Detta kallas för social träning och det är jättebra. För här hemma i byn ser man knappt en kotte när man är ute och går. Sen är tanken om allt fungerar som det ska, så ska Kenzie få följa med mej ut och vandra nästa sommar och då ska jag åka buss med mera och då är det bra att han tränat det innan. Men social träning är bra överhuvudtaget.
 
 
Storken kom på besök i Pantaryds Gård Augusti <3
 
I vår familj har det hänt mycket sedan sist. Den 12 Augusti blev jag stolt farmor till lilla Signe och det har hunnit bli dop för Signe med nu i November i Oderljunga Kyrka, utanför Perstorp. Blev ett stort dopkalas efteråt i församlingshemmet. Mycket gott allting, och många doppresenter till lilla Signe.
 
 
 Fina tårtor
 
 
 Lurvtussen
 
 
Höstfint på stan
 
Den 25 November så tittade vårt tredje barnbarn Allan ut. Han skulle egentligen inte föddas förrän runt den 15 December. Så lille söta Allan hade lite bråttom ut till mamma och pappa. Han låg i säte, och de gjorde ett försök att vända på tisdagen men det gick inte att vända rätt honom. De sa att försöket kunde sätta igång förlossningen tidigare och det gjorde det på fredagskvällen. Men Allan föddes först på lördagen med snitt på förmiddagen. Skönt att allt går bra men både barn och mamma.
 
 
Yngsta dottern med "Storebror" Fazzi och näst äldsta barnet med sin lille Allan i sele. Allans allra första julgranshuggning :) <3 Nu har äldsta sonen Signe, och äldsta dottern Allan och yngsta har Noel. Så alla utom yngsta sonen har vars ett barn och jag har blivit mycket rik <3 <3 <3
 
 
Äldsta barnbarnet Noel är nu stor kille på 19 månader <3 (Barnbarnen får inte visas helt på bild. så det är ingen misslyckad bild ;-) )
 
Lurvtussen Kenzie blir stor !!!
 
 
 
I Juni
 
 
! slutet av Juli träffade Kenzie syrran Pinja som bor hos sin familj i Staffanstorp. Tyvärr fick jag inte till någon bra bild på yrvädren. Pinja är överst här :) Det var bara dessa två i kullen. Kul att Pinja också hamnade i Skåne.
 
 
Augusti
 
 
 December
 
I slutet av september började vi på valpkurs och det gick bättre än förväntat. Finsk Lapphund som Kenzie är, är tillhör vallhunden. Och vallhundar vill hålla ihop flocken, så då kan de bli lite skälliga. Och jag hade hört av flera att de kan bli lite skälliga då de är i grupp med andra hundar. Men det var mest de två första gångerna som han skällde. Efter att ha haft två blandrashundar på kurs, varav den ena Bonzo var ilsken mot andra hundar, och skällde konstant, och den andra ett charmtroll men han lyssnade bara ibland fina Hilbert men som sagt det charmiga övervägde. Så att gå med Kenzie på valpkurs var nästan rena drömmen. Han var jätteduktig på kursen och lydig och lättlärd även hemma, och är det fortfarande för det mesta.
 
Kenzie har haft problem med sitt högra ben. De trodde först att det var en sträckning i låret så han fick smärtstillande och blev ordinerad att ta det lugn och kora promenader. Men efter en månad så var han fortfarande inte bra så det fick bli ett veterinärbesök till. Nya röntgenbilder togs och då såg de att knäleden och ledbandet var snedvridet och det kan det bli bara av att de vrider sig i lek, hoppar eller gör som hon kallade "piruetter" och det är för att valpars skelett inte är färdig växt. Ja, Kenzie kan som alla valpar bli lite vild ibland så om han skadat sig då är mest troligt. Det blev ny vila, smärtstillande m.m i en månad och nu hoppas jag verkligen att det är läkt. Han har iaf inte gnällt, eller reagerat när man lyfter honom som han gjorde innan.
 
Kenzie är nu lite mer än 9 mån och han är i tidiga tonåren, och lite trotsig som tonåringar är. Så nu kan doften av en löptik eller bara en tik få honom helt döv och blind..ha ha ! Och inget godis i världen intresserar herrn. Nu i veckan vägrade han komma när jag ropade på honom, och han brukar annars komma direkt när han är lös. Så nu får han bara vara lös där det inte är någon trafik. Vi bor ju bra för det finns ju en stor terrängbana för hästar som är inhägnad med tråd så där är det säkert iaf i början av de stora fälten. Hoppas olydnaden går över snart. Vi ska gå fortsättningskurs i början av året är det tänkt. Annars är han en lugn gosig kille för det mesta, men ibland är han en riktig buse och biter i sönder växter, jagar katterna, river i sönder tidningar m.m. Men man kan inte vara sur länge på sötnosen..ha ha !
 
Ha det gott & Ha en härlig jul !!!! Kram Annika

Liknande inlägg