Mitt i sandlådan

Strax efter jul fick min fina Svärmor flytta till ett äldreboende för hon klarade inte riktigt av vardagen och hon kände stor ensamhet och blev orolig. Inte så lätt när man är 92 år fyllda.
Nu mår hon mycket bättre och får hjälp att hålla koll på mediciner med mera och får sällskap av de andra på boendet. Och mycket lugnare för oss anhöriga är det ju också. Hon gillade det inte riktigt i början för hon tyckte att hon bara var till besvär och ville hellre lämna allt. Men nu har hon tack och lov kommit på bättre tankar och det glädjer oss.
 
 
I helgen och i måndags fick vi städat klart det sista och fått skickat iväg de sista möblerna med hjälp av yngsta dottern och svärsonen. Min man har städat och grejat det mesta, det var bara det sista som jag hjälpte honom med. Har erbjudit mej innan med, men han tyckte inte jag behövde. Han har ju trots allt 5 syskon men han har fått stå där mest själv. Kvar i måndags var några möbler som ingen ville ha, så vi var tvungna att skicka lite till Vejby och Össjös loppis. Bättre det än det slängs, där kommer det till nytta för någon annan. Så nu är svärmors gamla lägenhet tömd och städad och nycklarna ska lämnas på fredag.
 
 
 Svärmors fina ängel har flyttat hem till oss..
 
Ska bli så himla skönt att lämna detta bakom oss för det har bara varit tråkigheter och vi båda har varit både arga och ledsna. Min fina svärmor kunde fått några fina sista år på äldreboendet i lugn och ro med sina barn och barnbarn och barnbarnsbarn omkring sig. Men så blir det tyvärr inte och det är oerhört tråkigt och jag gör kanske inte saken bättre genom att skriva det här men känner att jag vill få ut det. Och ärligt talat så bryr jag mej inte om det. De som är sura är redan sura så skit samma..Jag och min man kommer iaf uppföra oss om vi träffar på syskonen med respektive för svärmors skull.
 
 
Sedan svärmor flyttade så har hennes 4 söner och 2 döttrar bildat tre olika läger. Varav min man och en syster står mittemellan. Systern har varit lite utanför bråket och inte fått reda på så mycket. Men min man har fått vara medlare syskonen i mellan då vissa inte kan prata med varandra.
 
Det har ringts och skällts på min man av olika personer och om olika saker, han har blivit beskylld för att ha ringt sin ena bror att komma till lägenheten när den andra sidan var där med svärmor, eller då barnbarnen var där och hämtade saker. Att han har tagit hem möbler som ingen ville ha från en tidigare flytt. De som vill ha dem får gärna komma och hämta möblerna. Det har pratats skit om oss, och andra, och att min man inte har brytt sig om sin mor, fast han varit där minst en gång i veckan. Förvisso har en av bröderna ställt upp mest, och det är vi så tacksamma för, men att säga att min man inte bryr sig är ju bara löjligt. Det har getts order att det och det skulle fixas, underförstått av min man. Ett av våra barn har dragits in i konflikten fast vi redan själva ordnat upp det. Det har skrivits skit på FB, av båda sidor, och jag valde då att ta bort två av mina svägerskor för jag ville slippa se skiten. Glåporden har haglat personerna emellan. Det går knappt att hälsa på våra barn hellre längre p.ga av konflikterna...SUCK !!! Ett av våra barn sade en mycket träffsäker replik om just detta bråk.."Det liknar ju rena rama Farmen" ha ha !!! Min man har inte riktigt vågat säga ifrån, men efter senaste utskällningen så blev han riktigt förbannad på personen som blev lite lenare i truten sen..Ha ha !
 
 
 
Rena rama sandlådan alltså..." Nu fick du tre sandkorn mer än mej" "undrar var den spaden tagit vägen, den var säkert värd mycket" med mera..
 
Man kan ju undra hur vuxna kan uppföra sig som små barn, om inte värre...Sanslöst !!! Jag säger bara "Väx upp för f*n"
 
Den som kommer emellan allt detta är ju Svärmor, och hon mår ju inte bättre av att se sina barn bette sig illa mot varandra. Man behöver ju inte älska sina syskon eller umgås med dem, om man inte vill, men man kan ju för fanken uppföra sig som folk och försöka lämna det här bakom sig.
 
Åtminstone när man besöker svärmor i fall någon annan skulle vara där. Stackars svärmor har tidigare fått hålla kalas två dagar i sin lägenhet för två av syskonen inte kunde/kan prata med varandra...sjukt !!! Detta för att hon är så innerligt snäll och vill vara alla till lags. Jag hade sagt till på skarpen om det var mina barn..Kan man inte umgås en liten stund med de man ogillar, så tycker jag att man kan hålla sig borta.
 
 
 
(Bilden lånad)
 
Nu ska vi bara se framåt och försöka glömma all skit som varit. Saker blir ju inte bättre av att älta. Men man kan på något litet sätt förstå att det blir krig i världen när inte ens syskon som vuxit upp i samma famlilj med samma föräldrar kan komma överens och beter sig illa mot varandra.
 
Livet är för kort för att slösas bort på konflikter. Lös era konflikter och respektera varandra så som ni är, även om ni inte alltid har samma åsikt. Jag har själv haft ett kortare uppbrott från en närstående för att jag mådde så dåligt när jag bara fick höra negativa saker om mej själv som gjorde mej ledsen, både då och tidigare i livet. Och i sin tur märkte mina barn att jag inte mådde bra då, och inte de heller då. Jag insåg då att h*n förlorade mest på att vi bröt kontakten. Någon annan ville att jag skulle glömma och förlåta, men just då kunde jag inte det av olika anledningar. Men h*n bad om ursäkt och sedan den dagen kom vi överens men ett sår i hjärtat fanns kvar.
 
 
(Bilden är lånad)
 
Då jag många är senare blev utbränd så gick jag på Smärt Rehab och där fick vi prata igenom och bearbeta mycket själsligt. Då tänkte jag tillbaka på att personen blev en annan person p.ga av något annat. Och då kunde jag förlåta iaf hur personen varit tidigare, och se en orsak att det blev så. Såret i hjärtat är inte borta helt, men betydligt mindre än innan.
 
Och idag älskar jag personen för vad h*n är idag, och jag har förlåtit hur h*n var innan. H*n var en annan person då och en helt annan idag..Du är högt älskad av både mej och mina älskade barn och barnbarn.
 
 (Bilden är lånad)
 
Om några dagar är det ett år sedan en av våra vänner gick bort 52 år ung i cancer. Och han är en mycket saknad vän...En mycket levnadsglad person in i det sista, och en stor förebild. Att trots att du har en dödsdom så kan du försöka göra det sista i livet så roligt och trevligt som det bara går...Han sjunger nog karaoke däruppe som han älskade för fulla muggar...Vi ses igen kära vän <3
 
Så ta väl vara på varandra innan det är försent att säga förlåt....
 
 
 
Ha det allra bäst kära vänner !!! Kram