Glädje och sorg vandrar hand i hand...

Har den senaste tiden tänkt att skriva ett nytt inlägg i min blogg men inte haft varken ork eller lust, och så har ju finaste solen tittat fram och då vill man ju bara njuta. Eller passa på att fixa något i trädgården och där är det ganska mycket nu som växer både ogräs och annat. Och förhoppningsvis växer gräset som jag har sått på två ställen, i en gammal rabatt som jag jobbat med att ta bort alla blommor där, så det blir lite mindre att hålla på med. Och så tog jag mej friheten att så lite gräs i trädgårdslandet, nu när käre maken är sjukskriven och inte alltid är ute och ser vad jag hittar på :D Jag tycker hans trädgårdsland ser hemskt ut ofta, och jag har tjatat om att han kan ju ha en mindre plätt att så grönsaker som potatis, lök och rödbetor. Och ha gräs på resten av jorden så är det lättare att hålla efter, men som sagt ville han inte det...he he !
 
 
En av mina nyköpta sorter i rabatten, är dubbla tulpaner..så fina !
 
Vi har med varit och hälsat på sonen och hans sambo och där växer och frodas mitt kommande lilla barnbarn i mamma Josefines mage...Underbart !!! Djuren på gården och speciellt fåren har lammat och det var ett par nytillskott. Blev en mysig dag och vi grillade lite att äta.
 
 
Denna är så otroligt söt <3
 
 
Gott om bete har de...
 
 
Här är sonen med hästarna och med lite gott till fåren så vi kunde komma närmre och jag ta lite bilder, för fårtackan skyddar ju sina små, men hästarna ville med ha något gott
 
 
 
Vårt lilla barnbarn Noel har ju också hunnit ha 1-års kalas här hos oss, och vi blev tror jag 24 st och det var mycket trevligt och Noel fick en massa packet att öppna och det här är bara några. Och småkusinerna Ellie och Oliver var också här de blir 2 år i år. Det blev också en liten tipspromenad om Noel och jag hade faktiskt inte koll på alla frågor men det hade Noels pappas syster och hon vann.
 
 
 Mamma Malin hade bakat massor av jättegoda kakor
 
 
Gott att kladda med tårta på sin egen 1-årsdag <3
 
 
Och en jättefin tårta, hon är duktig att baka våran tös. Hon skulle öppna eget, kanske med syrran som också är en duktig bakerska.
 
Några dagar efter Noels födelsedag så var det äntligen dags att hämta hem vår sötnos Kenzie. Men först var vi en tur inom Gekås och där hittade jag en hel del men ingen storhandling som Malin gjorde. Blev lite mat innan vi åkte upp till Björnås utanför Falkenberg och där bor Pia och hennes dotter Nathalie. De har tillsammans kennel Tricaliz där de har fina Finska Lapphundar och även uppfödning av Sibirisk katt. Min dotter Malins fina Fazzi kommer därifrån med. Så mysigt att träffa min Lurvtuss igen och även ägarna Pia och Nathalie.
 
 
Vår högst älskade "Lurvtuss" Kenzie
 
Vi har nu haft honom i 18 dagar och det går framåt, och han är duktig på att hjälpa till i trädgården, min lille buse. Här har han rivit ner lite rhododenronknoppar och så gräver han i min nysådda blivande gräsmatta..ha ha ! men han lyder om jag säger till honom. Vi har inhägnat våra grönsaker så vi får gräva upp det själva.
 
 
Han älskar också att slabba med vatten, så igår köpte jag en större balja och den slabbade han friskt i både igår och idag. Skönt för honom nu när det är så varmt. När han inte kör i 190 knyck så sover han som en liten padda, med bakbenen rakt ut. Under borden så ser man bara bakbenen..hi hi !
 
Jag tycker han är mycket duktig, för han gör det mesta ute alla redan och någon dag har han gjort sina behov ute hela dagen. Han har lärt sig sitta och vänta på att jag säger Varsågod ! innan han får ta sin mat. Han är mycket lugn och stabil, och kan vara med på t.ex orienteringen eller utanför affären och ligga där och sussa när det är folk runtomkring. Han skäller inte när grannens hund skäller..
 
 
Och så älskar han att gosa
 
Men ibland blir vi människor lite sura på godingen då han bits med sina vassa tänder, och ibland är han extra envis, och vill inte ta tuggbenet, leksaken eller dyl. men han har en envis matte och husse med. Så snart ska vi väl få bukt på det med. Det är iaf redan lite bättre nu, för nu lysssnar han bättre på ett bestämt NEJ !
 
 
Vårt fina körsbärsträd med massa fina blommor som nu är utblommade
 
Förra fredagen den 19/5 var vi på Begravning för att ta förväl av vår fina vän Peter som dog alldeles för tidigt, strax innan han skulle fyllt 53 år, i den hemska sjukdomen cancer. Sista tiden blev mycket tuff och kämpig för honom och så klart för hans fru Anette och familjen. Peter som var en mycket charmig och öppen och kärleksfull make, och vän till oss, och många andra och det var många släktingar och vänner som också ville ta förväl av honom. Begravningar är ju tungt, men det var också en mycket vacker begravning med mycket av musiken som just Peter gillade. Han var själv väldigt glad för att sjunga Kareoke på någon fest eller lokal.
 
 
 Våra blommor..Jag ville ha varma färger för han var en varm person som älskade solen..
"Nu har du äntligen fått ro, vår kämpe. Kramar från Annika & Peter
 
Det som var lite märkligt, och som hände två veckor innan, var att vi i vår kör tränade på Gabriellas Sång då. Och jag kom att tänka mycket på Peter, i sammband med texten, och jag började plötsligt gråta så jag fick gå ifrån en stund. Och så på begravningen så sjöng vår kantor den vackra Gabriellas Sång...jag visste inte alls om vilka sånger som skulle vara med..
 
Kören skulle på turne dagen efter begravningen till småländska Hagshult och Gabriellas Sång var en av dom sånger vi skulle sjunga. Men jag hade sagt ifrån att jag kunde inte vara med, och det är jag ändå glad för. Jag hade nog inte kunnat sjunga Gabriellas Sång utan att gråta. Men jag var mycket trött också så jag hade nog inte orkat heller.
 
Minnestunden efter Peters begravning var också mycket fin. Det var ett bildspel med bilder på Peter sedan han var liten fram till nu och många bilder från deras resor. För Peter älskade solen och framförallt Grekland.
Vi åt mycket goda smörgåstårtor och vanliga tårtor och pratet efteråt med både minnen och bilder lättade upp det tunga..Tack Anette för allt <3 Kram
 
Jag fick frågan av Peters fina fru Anette, om jag kunde ta lite bilder innan och efteråt. Och jag svarade ja, men sa också att jag lovar inte att de blir bra för det är ju så många känslor i omlopp när det är någon som man känt som ligger där i kistan. Jag trodde faktiskt inte att jag skulle klara det innan begravningen, men jag försökte att bara fokusera på blommorna och inget annat även om det blev någon bild på kistan. Men det kändes lite tufft efteråt. Att ta bilder efteråt när de ligger på marken ute var ju inte så jobbigt iaf.
 
 
Denna bilden skapade jag efteråt, med den fina texten från häftet från begravningen och jag tror jag vet som skrivit den fina dikten..
 
Lev här och nu mina kära vänner, för livet kan ta slut allt för fort..Många varma kramar/ Annika

Välkommen till oss älskade Kenzie

Har den senaste tiden tänkt att skriva ett nytt inlägg i min blogg men inte haft varken ork eller lust, och så har ju finaste solen tittat fram och då vill man ju bara njuta. Eller passa på att fixa något i trädgården och där är det ganska mycket nu som växer både ogräs och annat. Och förhoppningsvis växer gräset som jag har sått på två ställen, i en gammal rabatt som jag jobbat med att ta bort alla blommor där så det blir lite mindre att hålla på med. Och så tog jag mej friheten att så lite gräs i trädgårdslandet, nu när käre maken är sjukskriven och inte alltid är ute och ser vad jag hittar på :D Jag tycker hans trädgårdsland ser hemskt ut ofta, och jag har tjatat om att han kan ju ha en mindre plätt att så grönsaker som potatis, lök och rödbetor. Och ha gräs på resten av jorden så är det lättare att hålla efter, men som sagt ville han inte det...he he !