En vardag i mitt "nya" liv...

 
Har länge tänkt att skriva ett inlägg om hur mitt liv ser ut nu efter att jag fick diagnosen "Utmattnings-depression" och hur det fungerar i min kropp. Samtidigt är man ju lite rädd att folk ska tycka att man är konstig som lämnar ut sig så här. Men jag har lärt mej i livet att det finns många "falska vänner" som låtsas vara din vän men pratar skit bakom ryggen på dej hur du än är. Så jag har kommit till den insikten att tycker du att jag är konstig så är det inte MITT bekymmer utan DITT. Jag tänker vara precis som jag är så antingen gillar du det, eller inte..och då skiljs våra vägar här. Något positivt har "smällarna" i livet gett mej, är att jag är starkare nu, och passar inte jag in i ditt liv så dra !!!
 
 
 
Jag har hållit på ett tag och filat på detta inlägg och försökt formulera hur det känns. Jag har ju också fått diagnosen Fibromyalgi - 94 och trots att det gått 7 år sedan jag blev "utbränd" så förstår tyvärr inte alla att jag fortfarande inte blivit "frisk" från detta. Och varför jag har så svårt att hitta ett arbete. Och i all välmening så sägs det att de behöver folk där och där så sök. Och jag önskar att just jag kunde få den där platsen men jag är tyvärr inte riktigt där än. Det är just därför som jag arbetstränar för att reda ut vilka jobb som kan vara tänkbara för mej och hur många timmar om dagen som jag klarar av att arbeta utan att vara helt färdig när jag kommer hem och inte orka med varken familj eller vänner. För så såg mitt "förra stressiga liv ut" jag var uttömd på alla energi när jag kom hem, och skulle kunna lägga mej raklång på golvet och vila. Men det var bara att försöka ta tag i dagen och köra på, stänga in alla känslor, ta en Treo och bli pigg igen. För en som lärt sig som liten att vara en "duktig flicka" ska prestera 100 % på jobbet och på fritiden, hinna med allt i hemmet, barnens fritidsintressen, vänner, vara snygg, smal och vacker...You name it !!!
 
 
Det är kanske inte så lätt att förstå att jag fortfarande har problem efter alla dessa år. Vissa har ju blivit nästan precis som "vanligt" har jag fått höra. Jag själv hade mer än gärna varit utan denna upplevelse som satt djupa spår i mitt minne och som skapar kaos allt som oftast. Och jag önskar högt att jag kunde ta vilket jobb som helst och få känna mej behövd och att få hjälpa till att skapa bättre ekonomi för oss. Men det hjälper inte att vara martyr utan jag försöker leva så gott det bara går efter mina förutsättningar. Jag har fått lära mej att vara glad för det jag kan, och orkar, även om det med är svårt att inse när man hade obegränsad energi innan och jämför med sitt "tidigare" liv innan "Herr Stress" kom in i mitt liv.
 
 
(lånad bild av Våga var du)
 
 
Varför jag inte blivit det, och många andra med mej, har jag ingen som helst förklaring till eller om det är fibron som också sätter käppar i hjulet, vad vet jag ! Men en förklaring jag har är att jag var inlagd två gånger för symtom som en hjärtinfarkt innan jag blev "utbränd" men hjärtat visade inga tecken på det. Har man då ett mycket stressigt arbete på "Strutsfarmen" som jag kallade det för. Där ledningen inte ville se problemen som fanns med stress med mera utan vi och de, skulle väl köra huvudet i sanden som strutsen, och låtsas som vi inte hade några problem. Jag vantrivdes där de sista 2 åren, och med en familj att hjälpa till att försörja, så kör man på efter ett tag som vanligt igen i 190 knyck för det var ju trots allt inget fel på hjärtat. Visst sa läkare att det säkert berodde på stress men vad gör man ??? När inte VD:n på jobbet ville lyssna utan att det var endast JAG som upplevde det stressigt. Men JAG skulle gå runt och fråga mina arbetskamrater vad de tyckte..Never !!! sa jag det är inte mitt jobb. Nog om det...
 
 
Nu ska jag försöka förklara lite om vad som händer i min kropp eller snarare min hjärna nu efter "kraschen". Innan kunde jag beta av en sak i taget som skulle göras, i lugn och ro, även om det var lite körigt ljust då. Men nu kan en helt vanlig lugn dag, få mej helt ostrukturerad i tankarna och jag kan ibland stressa upp mej när jag har några saker att fixa. Jag kan t.ex tänka att jag ska sätta på kaffe och går och börjar på det, samtidigt innan jag är klar, så kommer jag på att jag ska ju tvätta idag, och kanske något annat med, som jag kommer på att jag glömt. Då kan det sluta med att jag häller i vatten i bryggaren och vips är jag iväg till källaren för att sätta på tvättmaskinen och när jag ändå är där, så ska jag kolla till vedpannan och så går jag upp utan att ha satt på tvättmaskinen. Och så kan det sluta med halvfärdiga grejer, om jag inte riktigt skärper mej och intalar mej att bara ta en sak i taget och göra den färdig innan jag går vidare i handlingen. Alla dagar är ju inte så men är jag trött, och det är jag ofta, och okoncentrerad, så blir det en sådan "röre-dag". Men inte alltid så mycket som på bilden nedan. Jag försöker vända på det och ta det extra lugnt och ladda mina batterier som att göra något jag gillar. Och då hittar jag lite mer energi för att orka vidare.
 
 
 
 En bra dag !
 
Är när jag har sovit bra, får vakna i lugn och ro. Då kan jag planera hyfsat bra min dag. 
Är när jag har balans i vardagen, jobba, motion, powernap, orkar med att fixa middag eller något annat.
Orkar att vara social med familj och vänner.
Vill hitta på något kul.
 
 
 
 
 
En dålig dag !
 
Är när jag inte känner mej utvilad och är trött och seg i både kropp och tankar.
Orkar inte vara social eller prata i telefon
Vill bara vara i fred. Inte träffa vänner.
"Ska bara" lyssnar inte på den trötta kroppen utan kör vidare
Måste ladda mina batterier med vila, eller en promenad i naturen, göra något att "Må bra" av för att orka vidare.
 
Är när jag försöker ta det lugnt men hjärnan tänker hela tiden på vad jag MÅSTE hinna med idag. Kan vara bara lite hemsysslor och då har jag jäkligt svårt att koncentrera mej på att klara av en sak i taget innan jag går vidare.
Då får jag stålsätta mej på att bara ta en sak åt gången och inte tänka vidare på nästa syssla.
Och ofta fungerar detta, men har jag mycket saker på gång  som t.ex många ärenden att uträtta, eller ett kalas eller middagsbjudning så har jag svårt att "bara ta det lugnt" och fixa en sak i taget. Och allt som oftast börjar jag i mycket god tid och betar av det jag har på listan att göra. Men allt som oftast så kommer tankarna.."tänk om jag inte hinner bli klar i tid, räcker maten ? har jag köpt allt ! jag har inte glömt något ? och så maler tankarna på, och signalerar till hjärnan att "Nu är det stress på G" och jag kan få panik, gråter, är arg, obalanserad och kan inte tänka klart och klantar till det. Detta kan hända även om det "bara" är våra ungdomar som ska komma på middag, men jag känner mer stress om det är några andra som ska komma hit. Har jag gott om tid så har jag hittat ett sätt att lugna ner mej och det är att ta en lugn promenad för det stressar ner mej. Och så försöker jag be om hjälp fast jag har jäkligt svårt för det men har blivit bättre på det iaf.
 
Och som nu när jag har arbetet med att ta bort en rabatt i trädgården. Då har jag svårt att sätta stopp i tid. Jag ska "bara" göra klart detta. Men jag försöker ta lite pauser då och då. Men tankarna mal vidare när jag vaknar på morgonen på vad jag ska flytta, göra med mera i trädgården och då kan jag inte koppla av och somna om utan det är lika bra att gå upp. Så jag vill ha det färdigt så snart som möjligt så att jag kan "koppla av"
 
 
Här tar jag en liten paus i det svettiga trädgårdsarbetet och katten Flisan vill gosa
 
 Nu i veckan fick vi i media berättat att artisten Nanne Grönvall ställt in sina arbeten under 3 månader ännu så länge. Och i sin blogg berättar Nanne att hon också blivit "utbränd" och fy fasiken så mycket hon har haft på schemat, så mycket har inte ens jag haft och jag förstår att hon har bränt ut sig. Men man fattar inte riktigt hur hon orkat att se ut som ett litet energiknippe, fast kropp och själ inuti är ett vrak. Men så gjorde jag med förstås, om så allt runtomkring är kaos, så ska jag fanimej göra ett bra jobb och leverera !!! För visa för f*n inte att du mår dåligt, för då klassas du som knäpp eller då visar du att du är jäkligt sårbar just nu. Och ser något det du känner, så hörs det att "ryck upp dej för fanken" men NEJ ! vi kan inte bara rycka upp oss och borsta av skiten, och gå vidare när kroppen signalerar kaos. Och NEJ ! vi är inte lata eller arbetsskygga.
 
Vi måste alla våga prata mer om utbrändhet för det är inte bara artister m.m med tuffa scheman som blir utbrända utan det är även helt vanliga "Svenssons" som också blir utbrända. Det är därför jag bestämt mej för att vara lite mer utlämnande i detta inlägg .Och tyvärr tror jag att det kommer att öka lavinartat med denna sjukdom. För de som har jobb, får jobba häcken av sig, det anställs inga nya, du ska svara på mejl på semestern. Du ska kunna nås överallt, din mobil ska vara på, du "måste" uppdatera dej och vara uppkopplad hela tiden plus att hjärnan ska ta emot massor av information från vardagen, media osv...
 
Här kommer ett citat från fina Nannes blogg :
 
"Så att hamna i detta är varken nån ”cool trend”, lathet, inkompetens eller hypokondri. Det är ett konkret sjukdomstillstånd och det är ett rent helvete att gå igenom det. Det är som en smärtsam svår sorg och konstant hög stresskänsla inombords som aldrig verkar vilka upphöra. Men det gör det. Det behövs bara tid och den måste man se till att få för att läka. Det har jag börjat inse nu."
 
 
"Simma lugnt" ;-)
 
Kära vänner var rädd om er, och stoppa i tid innan det är för sent. Låt kropp och själ få sin vila och återhämtning mellan varven. För att "drabbas" av utbrändhet är ingen lek, och jag önskar inte ens mina ovänner detta.
 
Ta hand om DEJ !!! Många Kramar/ Annika
 
 
 
 

Liknande inlägg

Kommentera här: