Idag ska jag fira !!!

Jag har i stort sett kämpat med vikten alltid, sedan jag blev vuxen. Har väldigt lätt att gå upp men jag har också varit mycket sockerberoende. Men de senaste åren har jag fått mycket bättre kontroll på sockerråttan inom mej. Jag har lärt mej att tänka till mer än en gång, när jag står i en affär och är sugen på något gott. Ofta tar jag ett par rundor i affären sen är ofta godissuget borta. Jag kan också låta bli godis om jag har något hemma för det mesta. Men värre är när något är öppnat, då händer det att godiset ropar på mej ;-) och jag trillar dit, eller så stänger jag öronen och lyssnar inte på ropen från kylen :) eller så tar jag en ruta mörk 70 % choklad och då brukar suget försvinna. Visst finns det frukt men är man sugen på godis, så är det godis man vill ha. Eller så låter jag suget bestämma och köper mej några få bitar godis. Numera delar jag med mej av godiset jag köper, förutom när jag bara köper några bitar.
 
 
Annat var det för då var jag som en spårhund och jag fick korn på allt gömt godis, "lånade" ur barnens överblivna godis, hade gömda godispåsar så jag fick ha dem i fred. Köpte glass, eller godis efter jobbet ofta. Vi delade ofta på en 2 liters glasspaket jag och mannen. Då rörde jag knappt på mej utan var en riktig "soffpotatis" som gosade ner mej i soffan med något smaskigt att äta.
 
 
Efter en bild från sonens student -02 så trillade polletten ner...Var det verkligen jag som var den där tjocka tanten vid sidan om sonen. Visst hade jag koll på att jag var överviktig...men inte så mycket väl ??? Så då började en tanke sakta mala i mitt huvud att jag skulle börja äta lite bättre än jag gjorde, och jag tappade några få kilon. Men jag motionerade inte, trodde min fibro skulle bli värre.
 
Men det var tonåringarna som fick mej att börja röra på mej. Tjejerna spelade då fotboll i damernas lag i Spannarp. De klagade på att de hade dålig kondis och ville bli bättre, men under de träningsfria dagarna låg de i soffan och latade sig. Jag sa då att "det är ju inte förbjudet att röra på sig de andra dagarna så blir kondisen ju bättre" Men sen började jag tänka på hur mycket jag egentligen rör på mej ???? Inte mycket alls. Hände väl någon enstaka gång. Och barn gör ju inte som du säger utan det du faktiskt gör. Så jag började så sakta ta mej ut varje dag 10 min sedan ökade jag mer och mer när det blivit en vana och jag märkte att jag fick inte mer ont i kroppen. Den 7/10 -04 började min viktresa så sakta och lite mer än 1 år senare, 27/10 -05 så hade jag gått ner - 20,3 men det blev ytterligare några kilon ner. Vid äldsta dotterns Student -06 var jag i en annan form. Vikten och motionsformen höll jag i lite mer än två år.
 
Men sedan började jag må väldigt dåligt de sista två åren på jobbet, av stress och värk och annat. Och att min arbetsledare tyckte jag blivit så "konstig" för att jag reagerade mot stressen och blev glömsk, trött med mera men jag gjorde bra ifrån mej på jobbet men jag var helt slut när jag kom hem. Och från att vi kunde äta frukost allihop tillsammans, på jobbet, så började de ta frukost tidigare utan att säga till mej. Sånt känns och jag vantrivdes så kolossalt de sista två åren där. Men det fanns ju vissa som var urgulliga mot mej och de saknar jag ofta, men sätter aldrig min fot mer på den arbetsplatsen.
 
Maten smakade inte gott då, och jag minns att jag tänkte att när jag nu inte mår så bra så kanske jag tappar lite kilon som kommit. Men jag blev ju så otroligt sötsugen av all stress och problem så då kom ju kilona sakta tillbaka. Men några kilon från nästan 100 kg som jag vägde på första bilden.
 
Men med dagliga promenader så har jag klarat att gå ner till 84 kg men sedan ökade jag till 89 kg och så har det varit i många år. Och förra året var inget bra år för mycket negativt hände med sorg, sjukdomar och annat elände..Bland nära och kära. Och det blev ju jag också påverkad av och mådde dåligt och så var jag på en arbetstränings-plats som jag inte trivdes på, men personalen var mycket trevliga men det var för mycket folk på samma plats, och för mycket ljud. Men vi fick träna gratis på gymmet och jag började dra mej dit på friskvård, eller ta fler promenader för att få komma ifrån platsen en stund och vila huvudet. Och det fick mej sakta att må bättre. Jag fick endorfinkickar av styrketräningen. Vi hade friskvård på stället jag var på, och det var där jag träffade Rolf Munke PT och han höll i Friskvårdstimmen och då fick man lära sig mer om kost och motion. När jag slutade där så hade Rolf Munke PT startat en sida på FB som jag skrev om här på min blogg för ett tag sedan. Träningen på gym. med mera, och tack vare fina Rolfs fantastiska engagemang, pepp, stöd och kloka råd utan pekpinnar, och de andra medlemmarnas peppande så har vikten sakta men säkert gått ner. Är så otroligt glad, stolt och lycklig över mitt resultat...
 
 
Igår den 21/4 - 16 visade vågen äntligen mitt slutmål....89,0 - 74,7 = -14,3 kg Yiiipiiieee :) (kanske blir det något kilo till)
 
 
Och  - 23 cm i midjan..Fy fabian vad jag är stolt !!!!
 
 
Och jag firade både viktnedgången och min namnsdag igår
 
 
Men jag bestämde att när jag gått i mål så ska det bli räkor, rostade mackor med vitlökssmör och vitt vin.
De sista veckorna var det segt, men nu i kväll blir det verkligen fira av... Because I´m worth it !!! Tjoho :)
 
Ta hand om er & Ha en finfin helg mina vänner !!! Kram Annika

Liknande inlägg

1 Ann-Christin Larsson :

skriven

Duktiga du som har en sådan stor viktminskning Du ska vara stolt
Kramar fån mig

Svar: Tackar så mycket Ann-Christin :) Kram
Annika

2 Annelie:

skriven

Men vad duktig du varit och är Grattis.Hoppas jag kan ta efter dej kram min vän

Svar: Tackar så mycket :) Kram
Annika

Kommentera här: