Hundliv

Idag blir det ett lite längre inlägg som jag gick och tänkte på idag: Mitt liv med hundar..
 
Denna härligt soliga dag har jag haft sällskap på min promenad av min lurviga älskade kompis och det är underbart att få sällskap. Underbart är det också att få sakta vandra i skog och mark, speciellt nu på våren. Min kompis och jag har sett tofsvipan, hört hackspettens hackande på trädstammarna, sett ett rådjur och flera hästar. Kompisen piggar upp mej för rätt som det är tar han ett skutt i diket om han hör en mus..ha ha ! Tur man är beredd på överraskningar ! Som tur var jaktlyckan dålig.
 
 
 
Här är vi i bokskogen och njuter av sol och fågelsång, och min kompis gillar att hoppa upp på stenar...
 
Är egentligen mer än hundmänniska trots våra tre katter och då är det roligt med en liten "lånehund" ibland.
När jag växte upp hade vi alltid hund hemma och jag trivdes med det, mest Schäfrar och Labrador och en liten blandis hade vi under min tid hemma. När vi skaffade vårt hus så var tiden äntligen mogen att skaffa hund. Ville att våra barn också skulle få uppleva samma sak att få växa upp med djur. Fastnade för den lilla annonsen om blandras-valpar till salu så vi körde dit och tittade. Vi möttes av en ilsket skällande schäferhane i en hundgård. I den andra fanns en blandrastik och ett gäng valpar. Vi föll för en liten busig kille på lite mer än 12 veckor som vi kallade Bonzo. Men vårt första valpköp blev både glädje, oro, tårar och rädsla till slut. I början gick det bra men ju äldre Bonzo blev ju tuffare blev han mot förbi passerande hundar även tikar och valpar. Då började jag ana att det var något som inte stämde. Vi sa givetvis till honom och tog bort honom därifrån, men ilskan riktades då mot oss ibland. Vi fick hjälp av flera både på brukshundsklubben och privat men inget bet på honom. Han hade för mycket dominans fick vi reda på.
 
En nära familjemedlem som jobbat som hundinstruktör försökte hjälpa oss på en plats utanför hemmet och få han att underkasta sig (utan våld så klart). Han såg inte glad ut när han kom hem med Bonzo. Han sa att Bonzo har en spärr, men när den spärren släpper vill jag inte att han är hos er. Så klart blev vi förtvivlade för trots allt var vi glada för honom. Men när han några dagar senare visade ilska mot två av barnens kompisar som kom och hälsade på, så förstod vi att detta inte gick. Och tack och lov så höll jag honom i halsbandet när de kom.
Han blev nästan två år då han fick somna in. Nu i efterhand undrar man om inte det var den skällande arga schäfern som var pappan, fast de påstod att det inte var det. Kanske var mamman hans dotter t.om, vem vet...Inte alltid så lätt att veta allt köpa och välja hund för första gången och när vi åkte dit så smälte vi ju för de söta valparna så klart. Men vi skulle ju haft en kunnig person med oss...
 
 
Skräcken efter första hunden gjorde att det dröjde två år innan jag vågade skaffa en ny hundvalp. Det var nästan också samma blandning som första Scäfer/Labrador men också Golden Retriver i honom. Fick tips av en vän till mej om valparna. Jag var där hos familjen flera gånger innan jag vågade bestämma mej. Den lilla blyga men charmiga killen föll jag för han var så underbart söt. Vi döpte honom till Hilbert, mest kallad för Hibbe eller Hibbetoss. Denna gången gick allt bra och vi var så glada och lyckliga över vår charmiga, glada och speciella voffse. Han hade roliga läten för sig ibland, då vi skrattade åt honom blev han lite put, han älskade gå på långpromenader med oss, och speciellt vår äldsta son som tog med honom på vandring. Det var med stor sorg vi fick avsluta vår älskade Hibbetoss liv när han fick ont i sina höfter, så han inte kunde sova. Vi var hos veterinären och han fick smärtstillande som inte hjälpte, vi ökade dosen lite, men fortfarande hade han jätteont. Så jag sa han ska inte lida mer så jag bokade en ny tid till veterinären och han somnade stilla in med mej och yngsta dottern vid sin sida. Älskade Hibbetoss blev 11 år, 10 månader och 6 dagar gammal..Sov gott älskade Hibbetoss <3 Nu har du fått ro... Förra veckan var det 7 år sedan vi fick ta bort honom men saknaden efter honom är där fortfarande...
 
 
Älskade Hilbert, Hibbe," Hibbetoss"
 
Men som sagt kul med en liten pigg "lånehund" och att jag har möjligheten just nu att rå om honom, busa, och gosa med honom ibland...Härligt :-) och så uppiggande för kropp och själ <3
 
 
Här kollar vi på hästar, eller rättare sagt... Just här kollar de på honom :-)
 
Ha det bäst !!! Kram Annika

Liknande inlägg

1 Maritha:

skriven

Usch så jobbigt att ta bort en god vän :-( Pga allergier kan vi inte ha djur men en hund skulle vi vilja ha! Men man får välja mellan hund eller familj/vänner då!

Svar: Jo, det är den jobbigaste biten med att ha husdjur. Synd att ni är allergiska..Kram
Annika

Kommentera här: