Glädje och sorg vandrar hand i hand...

Har den senaste tiden tänkt att skriva ett nytt inlägg i min blogg men inte haft varken ork eller lust, och så har ju finaste solen tittat fram och då vill man ju bara njuta. Eller passa på att fixa något i trädgården och där är det ganska mycket nu som växer både ogräs och annat. Och förhoppningsvis växer gräset som jag har sått på två ställen, i en gammal rabatt som jag jobbat med att ta bort alla blommor där, så det blir lite mindre att hålla på med. Och så tog jag mej friheten att så lite gräs i trädgårdslandet, nu när käre maken är sjukskriven och inte alltid är ute och ser vad jag hittar på :D Jag tycker hans trädgårdsland ser hemskt ut ofta, och jag har tjatat om att han kan ju ha en mindre plätt att så grönsaker som potatis, lök och rödbetor. Och ha gräs på resten av jorden så är det lättare att hålla efter, men som sagt ville han inte det...he he !
 
 
En av mina nyköpta sorter i rabatten, är dubbla tulpaner..så fina !
 
Vi har med varit och hälsat på sonen och hans sambo och där växer och frodas mitt kommande lilla barnbarn i mamma Josefines mage...Underbart !!! Djuren på gården och speciellt fåren har lammat och det var ett par nytillskott. Blev en mysig dag och vi grillade lite att äta.
 
 
Denna är så otroligt söt <3
 
 
Gott om bete har de...
 
 
Här är sonen med hästarna och med lite gott till fåren så vi kunde komma närmre och jag ta lite bilder, för fårtackan skyddar ju sina små, men hästarna ville med ha något gott
 
 
 
Vårt lilla barnbarn Noel har ju också hunnit ha 1-års kalas här hos oss, och vi blev tror jag 24 st och det var mycket trevligt och Noel fick en massa packet att öppna och det här är bara några. Och småkusinerna Ellie och Oliver var också här de blir 2 år i år. Det blev också en liten tipspromenad om Noel och jag hade faktiskt inte koll på alla frågor men det hade Noels pappas syster och hon vann.
 
 
 Mamma Malin hade bakat massor av jättegoda kakor
 
 
Gott att kladda med tårta på sin egen 1-årsdag <3
 
 
Och en jättefin tårta, hon är duktig att baka våran tös. Hon skulle öppna eget, kanske med syrran som också är en duktig bakerska.
 
Några dagar efter Noels födelsedag så var det äntligen dags att hämta hem vår sötnos Kenzie. Men först var vi en tur inom Gekås och där hittade jag en hel del men ingen storhandling som Malin gjorde. Blev lite mat innan vi åkte upp till Björnås utanför Falkenberg och där bor Pia och hennes dotter Nathalie. De har tillsammans kennel Tricaliz där de har fina Finska Lapphundar och även uppfödning av Sibirisk katt. Min dotter Malins fina Fazzi kommer därifrån med. Så mysigt att träffa min Lurvtuss igen och även ägarna Pia och Nathalie.
 
 
Vår högst älskade "Lurvtuss" Kenzie
 
Vi har nu haft honom i 18 dagar och det går framåt, och han är duktig på att hjälpa till i trädgården, min lille buse. Här har han rivit ner lite rhododenronknoppar och så gräver han i min nysådda blivande gräsmatta..ha ha ! men han lyder om jag säger till honom. Vi har inhägnat våra grönsaker så vi får gräva upp det själva.
 
 
Han älskar också att slabba med vatten, så igår köpte jag en större balja och den slabbade han friskt i både igår och idag. Skönt för honom nu när det är så varmt. När han inte kör i 190 knyck så sover han som en liten padda, med bakbenen rakt ut. Under borden så ser man bara bakbenen..hi hi !
 
Jag tycker han är mycket duktig, för han gör det mesta ute alla redan och någon dag har han gjort sina behov ute hela dagen. Han har lärt sig sitta och vänta på att jag säger Varsågod ! innan han får ta sin mat. Han är mycket lugn och stabil, och kan vara med på t.ex orienteringen eller utanför affären och ligga där och sussa när det är folk runtomkring. Han skäller inte när grannens hund skäller..
 
 
Och så älskar han att gosa
 
Men ibland blir vi människor lite sura på godingen då han bits med sina vassa tänder, och ibland är han extra envis, och vill inte ta tuggbenet, leksaken eller dyl. men han har en envis matte och husse med. Så snart ska vi väl få bukt på det med. Det är iaf redan lite bättre nu, för nu lysssnar han bättre på ett bestämt NEJ !
 
 
Vårt fina körsbärsträd med massa fina blommor som nu är utblommade
 
Förra fredagen den 19/5 var vi på Begravning för att ta förväl av vår fina vän Peter som dog alldeles för tidigt, strax innan han skulle fyllt 53 år, i den hemska sjukdomen cancer. Sista tiden blev mycket tuff och kämpig för honom och så klart för hans fru Anette och familjen. Peter som var en mycket charmig och öppen och kärleksfull make, och vän till oss, och många andra och det var många släktingar och vänner som också ville ta förväl av honom. Begravningar är ju tungt, men det var också en mycket vacker begravning med mycket av musiken som just Peter gillade. Han var själv väldigt glad för att sjunga Kareoke på någon fest eller lokal.
 
 
 Våra blommor..Jag ville ha varma färger för han var en varm person som älskade solen..
"Nu har du äntligen fått ro, vår kämpe. Kramar från Annika & Peter
 
Det som var lite märkligt, och som hände två veckor innan, var att vi i vår kör tränade på Gabriellas Sång då. Och jag kom att tänka mycket på Peter, i sammband med texten, och jag började plötsligt gråta så jag fick gå ifrån en stund. Och så på begravningen så sjöng vår kantor den vackra Gabriellas Sång...jag visste inte alls om vilka sånger som skulle vara med..
 
Kören skulle på turne dagen efter begravningen till småländska Hagshult och Gabriellas Sång var en av dom sånger vi skulle sjunga. Men jag hade sagt ifrån att jag kunde inte vara med, och det är jag ändå glad för. Jag hade nog inte kunnat sjunga Gabriellas Sång utan att gråta. Men jag var mycket trött också så jag hade nog inte orkat heller.
 
Minnestunden efter Peters begravning var också mycket fin. Det var ett bildspel med bilder på Peter sedan han var liten fram till nu och många bilder från deras resor. För Peter älskade solen och framförallt Grekland.
Vi åt mycket goda smörgåstårtor och vanliga tårtor och pratet efteråt med både minnen och bilder lättade upp det tunga..Tack Anette för allt <3 Kram
 
Jag fick frågan av Peters fina fru Anette, om jag kunde ta lite bilder innan och efteråt. Och jag svarade ja, men sa också att jag lovar inte att de blir bra för det är ju så många känslor i omlopp när det är någon som man känt som ligger där i kistan. Jag trodde faktiskt inte att jag skulle klara det innan begravningen, men jag försökte att bara fokusera på blommorna och inget annat även om det blev någon bild på kistan. Men det kändes lite tufft efteråt. Att ta bilder efteråt när de ligger på marken ute var ju inte så jobbigt iaf.
 
 
Denna bilden skapade jag efteråt, med den fina texten från häftet från begravningen och jag tror jag vet som skrivit den fina dikten..
 
Lev här och nu mina kära vänner, för livet kan ta slut allt för fort..Många varma kramar/ Annika

Välkommen till oss älskade Kenzie

Har den senaste tiden tänkt att skriva ett nytt inlägg i min blogg men inte haft varken ork eller lust, och så har ju finaste solen tittat fram och då vill man ju bara njuta. Eller passa på att fixa något i trädgården och där är det ganska mycket nu som växer både ogräs och annat. Och förhoppningsvis växer gräset som jag har sått på två ställen, i en gammal rabatt som jag jobbat med att ta bort alla blommor där så det blir lite mindre att hålla på med. Och så tog jag mej friheten att så lite gräs i trädgårdslandet, nu när käre maken är sjukskriven och inte alltid är ute och ser vad jag hittar på :D Jag tycker hans trädgårdsland ser hemskt ut ofta, och jag har tjatat om att han kan ju ha en mindre plätt att så grönsaker som potatis, lök och rödbetor. Och ha gräs på resten av jorden så är det lättare att hålla efter, men som sagt ville han inte det...he he !
 
 

Tillökning i familjen..

I veckan så började jag på min nya arbetsplats Rebbelberga Kyrka och jag har börjat så sakta med två tim/dag och 2 gånger denna veckan och det går bra men första dagen kändes lite ensamt. Fick köra med lilla gräsklipparen med motor och det har jag aldrig gjort men jag blev visad och det gick bra sen. Det kändes lite ensamt för på förra platsen så pratade vi mycket och började med fika men här höll ju alla på med sitt arbete, grästrimmer och åkgräsklippare och jag med min. Men på fredagen hade vi gravvård och då gick jag med den ena vaktmästaren och det kändes bättre med lite prat :) Men man vänjer sig nog för det är ju ett lite ensamt arbete för alla håller på med sitt.
 
 
Det var en fin första dag med sol. Här är den fina kyrkan
 
 
Min bullriga kompis :) men jag hade ju hörselkåpor
 
I torsdags blev ju min kära make äntligen opererad i sin höft och det gick bra alltihop. Han var så pigg i fredags när jag hämtade hem honom. Men idag mådde han inte så bra på morgonen för han kräktes men nu i kväll är han bättre. Han blir nu sjukskriven i minst 2 månader.
 
 
Vi firade hemkomsten med pizza  
 
Igår var jag och dottern Malin, lille Noel och Fazzi först i Ullared på Gekå´s. Vi gick in i omgångar och först gick Malin och Noel in och handlade och jag och Fazzi tog en timmes promenad i omgivningarna runt Gekå´s.
 
 
Här gick vi runt plus en liten bit till
 
 
Finaste Fazzi njuter av solen <3
 
 
Fin skog runt sjön
 
Sen hann vi äta lite macka och Fazzi fick lite hundgodis och vatten sedan gick vi ner och satte oss på en bänk och njöt av solen tills Malin och Noel kom ut. Första gången som Noel var med inne och det gick bra för det var bättre han var med än att sitta i bilen med oss. Efteråt så somnade han så gott när Malin och Noel och Fazzi väntade på mej när jag handlade. Liten aning för mycket folk för mej så jag skyndade på att handla så fort det gick.
 
 
Fazzi och hans fina Mamma Tessie <3
 
Vårt egentliga ärende var att hälsa på hos fina Pia och lika fina Nathalie, mor och dotter som har uppfödning av finsk lapphund. Tricaliz heter deras kennel eller vad man nu kallar det när man föder upp hundar. Det är därifrån finaste killen Fazzi kommer ifrån. Och de har fått valpar där i två omgångar och den första kullen föddes den 11/3 och det blev en liten tik och en hane och de heter Karamell och Kullervo.
 
Och jag har i många år varit sugen på en hund igen efter våra två som vi haft men det har liksom inte blivit av. Och jag har med funderat på vilken ras jag skulle ha, och då en mellanstor hund. Funderat både på collie, och några andra raser men ingen har jag väl inte känt så mycket för. Det är inte många som haft just de raserna som jag tänkt på. Men så kom lilla Fazzi snart 5 år hem till Malin och hennes man Stefan och han var så underbar. Lugn och snäll , söt och mycket charmig och med ens visste jag vilken ras jag skulle ha när det blev dags. Har ju hängt med på Hundutställningar med Malin och Fazzi och Pia och Nathalie så jag har verkligen sett hur rasen är..helt underbara <3 Plus att jag fått se en hel del av andra mellanstora hundar.
 
Och nu är det så äntligen dags för en valp igen och jag hade bestämt mej för lilla sötnosen Kullervo och han var den största andledning att vi åkte upp till Falkenberg. Ville se honom på riktigt och jag blev helt kär i det lilla livet <3 <3 <3
 
 
 
Min högst älskade Gulleplutt <3 <3 <3
 
 
Sötaste Kullervo och systern Karamell <3
 
 Den 10 Maj ska vi åka upp igen till Falkenberg igen, jag och Malin och då ska lille Kullervo få följa med mej hem och flytta in till oss..Åh ! vad jag längtar <3 Kullervo ska få heta något annat men det avslöjar jag sen. Fast några vet..
 
 
Det blev en lång men härlig dag men vi var alla trötta och när vi stannade på Max i Falkenberg för att handla burgare så kröp Fazzi ner under ratten och tog en tupplur och Noel snusade i sin bilstol.
 
 
 Lilla Noel får jag ju inte visa på bild för mamma & pappa men en liten del av honom får jag ju visa <3 <3 <3
 
Dagen innan vi hämtar Gulleplutten så fyller vårt älskade barnbarn Noel 1 år och det ska vi fira här hos oss den 7 maj för vi blir så många då. Tänk mormors älskade hjärta fyller hel 1 år..Oj ! vad tiden går och om några månader så blir jag ju Farmor <3
 
 Ha det bäst alla fina vänner
 
 
 
 

Liknande inlägg